Boken är kort, direkt och underhållande. Du kan säkert läsa ut den på 40 minuter om du är i humöret att läsa om Apple:s Retail-anställda och historier om kunder som kommer förbi deras Genius Bar varje dag.

Bartending lyckas berätta dessa historier på ett rakt och roligt sätt som dessutom inte döljer tankarna bakom den anställde. Det är en fröjd att läsa om när Stephen går den extra milen för att få en kunds gamla PowerMac G5 att fungera igen och hur iPhone:en förändrade allt. Både besökarna och hur deras Genius Bar fungerade.

Bartending är mer än ”en bok om Apple:s Genius Bar”. Oavsätt om du är intresserad av hur Apple:s Retail-affärer fungerar kommer Stephens bok ge en intressant inblick på interaktionerna som sker varje dag hos Apple. Framför och bakom Genius Bar:en. Den berättar att oavsätt kostnaden är det i slutänden kunden som är viktigast. Och om det krävs att regler bänds för att överaska kunden – ännu bättre.

Det märks att Stephen Hackett är en riktig Mac-människa, och denna bok fångar Apple:s Community på ett sådant bra sätt. Jag kan inget annat än att rekomendera denna bok. Den finns att köpa, för en liten summa, på geniusmemoirs.com.

Ska man enkelt förklara Clear är orden papper och penna inte långt borta. Att använda app:en känns som att skriva ner saker på en post-it för att komma ihåg. Det säger jag på ett bra sätt, det främsta sättet jag kommer ihåg saker är via post-it:s.

Många andra app:s inom GTD-kategorin (Getting Things Done) som OmniFocus och Things är fyllda med funktioner. Jag har själv testat många av dessa för att hitta ett system för att göra-listor. Dock har det varit extremt svårt att förstå hur dessa fungerar; Clear är ett undantag.

När man startar app:en möts man av sina listor, inget mer. Ingen menubar, inga knappar i botten för att navigera. Varje uppgift har plats för 30 tecken. Inga taggar, geolocation. Inget som tar upp tid som skulle kunna användas för att slutföra själva uppgiften.

Den har enkelheten som en app med vit bakgrund och lista skulle ha men samtidigt, genom användandet av färger och gester, har Clear liv. Clear litar sig mycket på färger. En uppgift som ligger högre upp på listan får en mörkare färg för att visa att den är viktig.

Tillsammans med Clear följer det med åtta olika färgteman, var av tre är gömda. För att låsa upp de gömda måste man bland annat äga Tweetbot eller följa någon av skaparna på Twitter.

Clear förlitar sig mycket på gester

När du är i en lista dra ner den för att skapa en ny uppgift. Eller om du vill skapa en uppgift mellan två drar du isär dem och du kan skapa en emellan.

Dra från vänster till höger markerar den som utförd, motsatsen raderar den. Sveper du igen på samma uppgift återmarkerar den sig som outförd. Dra upp hela listan tar bort alla slutförda uppgifter. Och nyper du listan tar den dig en nivå högre och du ser alla listor.

Utöver att dra ner listan eller att dra i sär kan du kan även peka på ytan i tomutrymmet efter uppgifterna för att skapa en ny uppgift. En ny tom uppgift flyger ner från toppen och du kan fylla den med innehåll.

Även om Clear förlitar sig mycket på gester är den designad för att kunna hanteras med en hand. Till exempel, när du drar ner listan för att skapa en ny uppgift, fortsätt dra och du kommer upp en nivå i navigeringen. Du kan navigera i hela appen på det sättet.

Sammanfattningsvis

För finsmakarna av iOS- eller list-app:ar är Clear defentivt värt att testa. Och den kostar bara 7 kr på iTunes App Store.

Tankarna för att införskaffa en började redan i höstas när jag såg Apple’s Back to the Mac-event. Craig Federighi som är ansvarig för Mac-sidan på Apple skulle upp på scen för att visa det nya MultiTouch-stödet i Mac OS X Lion. Men varför på en Magic Mouse? Man såg klart och tydligt att det var för litet att göra sakerna som han ville på den lilla musen. Därför, inför Lion så skulle jag ha en Magic Trackpad.

Jag trodde först att jag skulle använda den några timmar och sedan återvända till att använda den gamla Magic Mousen. Men den exakta motsatsen skedde – jag har inte använt en vanlig mus sen jag började med Magic Trackpad. Hur gick det här till? Jag har alltid använt en datormus, hatade Mighty Mouse, älskade en MX Revolution innan jag tog det lugnt med en Magic Mouse.

För att komma till själva reccensionsdelen av detta inlägg så är Magic Trackpad en enorm platta av glas och aluminium som går att röra på och så händer det grejer på skärmen. Väldigt enkelt, och det är därför den är så underbar. Efter några timmar blir du så van att du inte vill använda något annat. Fyra fingrar uppåt och du döljer alla fönster, fyra neråt och du har Expose. Många andra gester finns och mer kommer.

Jag nämnde i början att jag inte har använt en vanlig mus sedan jag fick trackpaden. Jag ljög. Det finns nämligen saker som Magic Trackpad är helt värdelös till.

1. Pixelmator – Det går inte att dra i filter och andra skaker som är nödvändigt att bildbehandla.
2. Spel – Försök att spela Minecraft med en trackpad. Det är inte kul :(

Det finns nog fler områden som den är dålig till, men det här är dom jag har hittat hittills. Men trots dom dåliga sidorna så är Magic Trackpad en bra sak. Efter några timmar är du så van att en vanlig mus känns konstig… fram tills du startar upp Pixelmator till exempel. Jag kan dock rekommendera den stort till nån som letar efter ett alternativ till den traditionella musen.

Huvudbild är ifrån Flickr-användaren i1no.

Men grejen med dom första Svenska tidningarna till surfplattan har varit lite si så där, låt mig gå igenom varje. Det är provnummerna som jag har testat, dels för att jag är en fattig student men till stor del att i provnummerna så ska dom briljera med allt dom har för att locka in användarna.

DN+ (22kr per nummer, 99kr månaden för prenumeranter, 199kr för alla andra)
Vi börjar med en som jag gillar. Har ni sett Wired till iPad tidigare? Det är i stort sätt samma, kanske för att det är samma plattform. Tidningarna går okej snabbt att ladda hem och varje nummer ser awsome ut. DN har blandat långa artiklar med liveuppdatering ifrån DN.se, något som jag gillar. Dock så saknas det delar ifrån riktiga tidningen men det ska komma i en uppdatering. Cool App!

Expressen (15kr per nummer, 99kr i månaden (OBS. kampanjpris))
Direkt när jag öppnar appen känner jag att det är rörigt, kanske för att jag tycker själva tidningen är rörig. Vem vet? Men när tidningen laddas in börjar besvikelsen, det är en PDF! Inget mer, inget mindre. Sidorna tar lång tid att bläddra och det är allmänt dålig stämning.

Expressen Extra (15kr per nummer)
Här blir jag förvirrad. Är inte Expressen Extra och Expressen ägda av samma företag? I så fall, varför gjorde dom inte tidningen Expressen som Expressen Extra? Det är samma plattform som DN+ och här fungerar det bra. Artiklarna ser fina ut och tidningen är fylld med extra gott, gott. Varför inte det till den “riktiga” tidningen?

SvD (28kr per nummer)
Ännu en PDF. Men bättre utförd än Expressen, den går nämligen också att läsa som en lista med nyheter! Wow, det här är framtiden ;) Men seriöst, det är bättre en Expressen men fortfarande inte något som får mig att läsa.

Sköna Hem+ (59kr per nummer)
Det här känns inte som en tidning. Lite rörigt men kan bli bättre.

Sportbladet (Gratis fram till Februari)
Det jag märker när jag skriver detta är att man inte kan läsa gamla nummer vilket man kan i dom andra apparna. Men den är fylld till bredden med andra saker än å läsa. TV-tider, Superbörsen och TV är några av dom sakerna som dom kände appen behövde. Kanske kompenserar på andra områden? Det här är också den enda tidningen som man kan läsa på bredden. Här finns även ett av mina favorit lägen för att läsa nyheter på padda: Splitscreen! Bild till vänster artikel till höger. Tummen upp, får se om Aftonbladet blir så här läsbart.

Slutsatts av testande av alla Svenska tidningar till Paddan. Dom är usla (förutom DN+) och behöver en extra tankegång för att få till något som ska locka den stora massan.

Innan den presentationen var det många rykten och spekulationer om hur en tablet från Apple skulle fungera. Skulle den ha en version av Mac OS X eller iPhone OS, hur stor skräm skulle den ha, när skulle den komma och framförallt vad skulle den heta? Många satte pengar på att den skulle få namnet Apple iSlate (ser ni skämtet där ;) ) men den 27 Januari fick vi sanning till flera av rykterna om Apples tablet-dator.

Namnet blev iPad, operativsystemet blev en förväxt version av iPhone OS (iOS), skärmen blev 9,7″ och releasedatumet skulle bli i Mars för hela världen. Tyvärr blev det datumet förskjutet till April och bara för USA. Senare kom den till England, Tyskland och andra stora EU-länder medan Sverige får snällt sitta på sidolinjen och drömma om dagar med iPad.

Jag var en av dom drömmarna tills i Juli. Då fick det vara nog tänkte jag. Jag ska ha en iPad. Tur nog krockade mina iPad-tankar med en resa till Tyskland och genom en lite omväg genom Hamburg fick jag tag på en språjlans ny iPad 3G 16Gb. Här kommer min lilla recension av den.

Hårdvara

Det första du märker på iPaden är…ingenting. Det finns knappt någonting på framsidan. En stor skärm och en liten knapp. Det är det. Väldigt likt en iPod touch. Om vi ska säga något om skärmen så är det en LCD på 9,7-tum med upplösningen 1024×768 och med fullt stöd för multitouch. Runt det sitter det en svart ram som förhindrar att man trycker på skärmen när man håller i den, något som jag gillar.

Det finns bara en knapp på framsidan: Hemknappen.

Går man till baksidan av paddan ser man en Äppel-logga och en liten svart, plastig bit högst upp om man har 3G-versionen. Resten är av aluminium som känns otroligt skönt att smeka på ;)

Övrigt sitter det volym-knappar på sidan och en skärmlås-brytare. Högst upp finns knappen för att starta/stänga av, hörlursuttag, mikrofon och på botten av iPaden sitter högtalaren och apple-porten.

Hur är det då med ergonomi, hur håller man en iPad?
Jag har ingen aning trots att jag har hållit i den i flera timmar i sträck. För det mesta har jag stött upp den mot mina ben och använt dom som ställ. Vikten är också ett ergonomi-problem. Det är en bra tyngd på iPaden. Vill man läsa en bok så blir man lätt trött i handlederna genom att hålla upp den ett bra tag. Vill man läsa en bok så köp en Amazon Kindle. Dom är lätta att bära.

Jag måste gå tillbaka till skärmen lite fort innan vi går vidare. Den är sjukt bra, tills jag köpte en iPhone 4. Då blev den lite sämre, men den är fortfarande bra. Att läsa text på den är inget problem och bilder och film som man ser på ser bra ut på den stora skärmen. Men lite iPhone 4 skulle den behöva.

Mjukvara

Som jag nämnde tidigare är iPaden väldigt lik en iPod Touch, det gäller även operativsystemet. Allt som man känner igen från den lilla vännen fungerar på den stora skärmen. Du drar med fingret för att scrolla i listor, rör på det du vill trycka på och pinchar med fingrarna för att zomma in och ut. Det är just det som gör iPaden så briljant. Enkelheten. Du behöver inte spendera en kväll med en manual (en liten rolig grej är att iPaden levereras med en manual på en sida. Den du!) och försöka komma ihåg en massa konstiga termer och rörelser. Allt känns naturellt.

Med iOS, som operativsystemet heter, följer App Store med. Det som gjorde iPhone till den vinnare som den är på mobil marknaden. Det finns dock ett problem som jag har med iPadens App Store och det stavas; iPhone-apps. När Scott Forstall visade upp i Januari möjligheten att köra iPhone-apps i iPaden såg det okej ut att använda. Men när man själv har rört vi det så vill man inte starta en iPhone-app igen på iPad. Allt som kändes så naturellt spolas bort på några ynkliga sekunder. Det är stort och pixlat till avgrunden.

Men det finns självklart iPad-apps och det är dom som gör det här till en fantastisk maskin. Vill du spela We Rule kan du det, vill du hämta filer från Dropbox så går det, vill du streama video ifrån din Mac, du fattar vinken ;) Dom mesta apps som är utvecklade till Paddan fungerar utan problem, användarupplevelserna känns genomtänkta. Men priserna på apps kunde ha varit lite lägre.

Summa summarum:

För att vara första generationen känns den otroligt kraftig, både i hårdvaran och mjukvaran. Fler och fler apps kommer varje dag och det kommer bara att göra den bättre. Plussa på att iOS 4 kommer i höst med förhoppningsvis svenska tecken till tangetbordet, multitasking och mycket annat smått och gott.

I början av artikeln ställde jag frågan om vad man skulle använda iPaden till och som svar till den är att jag inte har en aning. Det kan vara allt du kan tänka dig. En tv, en iPod, en PSP vad som helst som du känner för. Appsen finns där för att hjälpa dig med det.

iPaden får tummen upp!

Huvudbilden är ifrån Flickr-användaren bfishadow

Då får man förlita sig på sidor som Twitpic och yFrog. Men ibland kan det kännas lite osäkert att dela ut sina inloggningsuppgifer till andra sidor.

Men vad skulle du säga om jag visste ett sätt att kunna ta en snabb skärmdump och ladda upp det till en egen server? Scrup heter programmet som ska fixa detta och är utvecklat av Rasmus Andersson som jobbar som designer på Spotify. Kan för övrigt också tipsa om hans blog på blog.hunch.se. Otroligt bra läsning för vilken nörd som helst.

Programmet finns att hämta på GitHub som är en koddelningssida för utvecklare. Hela grejen är släppt som Open Source. Känner du att det skulle passa med en enorm rickroll när du har tagit en bild kan du fixa det själv. Men bara för det betyder det inte att allt är halv bra.

Laddade själv ner Scrup och la den viktiga recv.php filen på servern. Kan varna lite här. Har du inte webbutrymme någonstans kanske det är bäst att stanna kvar hos Twitpic. När det är klart matar man in adressen till filen i programmet och det är klart! Nästa gång du tar en skärmdump med dom vanliga kortkommandona (Shift + Kringla + nummer) laddas dom upp till din sida. Som LittleSnapper fast mycket mer nerbantat. Applikationen kopierar även adressen så att det är bara att kopiera in det i ditt mail eller tweet.

Känner du att LittleSnapper eller Twitpic känns onödig är det bara att slå till. Gratis går inte att konkurrera med. [http://github.com/rsms/scrup/]

För många räcker det med det inbyggda, Shift + Kringla + nummer (3 för fullskärm och med 4 väljer man område eller fönster). Testa själv, jag väntar tills du är klar.

Färdig? Nice, eller hur? Men om man råkade ta en bild på något som inte ska komma ut, som ett telefonnummer eller lösenord. Då måste man starta upp sitt bildredigeringsprogram (i mitt fall Pixelmator) och sudda ut det. När det är klart så vill du ladda upp den för att dela med den på Twitter eller till dina polare på MSN (använder folk fortfarande det?). Starta upp Safari och navigera till Google för att försöka hitta en sida som fungerar. Låter det inte som att det skulle vara för jobbigt för att dela med dig av en skärmdump eller om du har flera bilder som ska upp blir det bara ännu mer jobb.

LittleSnapper heter programmet vill göra jobbet enklare för dig. Utvecklat av RealMac Software, kostar 271Kr och hyllad av flera bloggar och tidningar. Där bland den amerikanska och Storbritanniska MacWorld. Men är den verkligen så bra?

Applikationen är uppdelad i fyra delar: Snap, Organize, Edit och Share. För Snapping följer det med några fiffiga kortkommandon och ett miniprogram som heter NanoSnapper som alltid är igång. I korta drag så hänger NanoSnapper uppe i menyraden och ger dig enkla genvägar till att ta en skärmdump, även om LittleSnapper är avstängt. Alltid redo, som scouterna.

I vilket fall tillåter LittleSnapper dig att ta bilder på ett specifikt område, fönster, fullskärm, fullskärm med tidsfördröjning och internetadresser från Safari. Safari grejen är helt awsome (det finns ett bokmärke för andra webbläsare) för att ta bilder på hemsidor och skicka dom direkt tillbaka till LittleSnapper. Man kan även välja specifika delar av sidan som man vill ta med på bilden. Programmet känner automagisk igen vad som är vad och den skulle utan problem lyckas att ta en bild på ”Vad händer”-rutan här till höger.

I stora drag är Snapping väldigt bra med LS. Nu går vi vidare till Organize. När du har tagit en bild så importeras det av sig själv till programmets databas. LS är otroligt snyggt med sin vackra svarta bakgrund och med sina Mac OSX-liknelser. Allt känns Mac och man känner sig hemma i hur man använder det på en gång.

Precis som med iDocument går det att skapa mappar och smarta mapper. Det går även att göra Collections. Collections är som en mapp fast det är för större projekt. Alla bilder går även att tagga och fylla i mer information som beskrivning och ett betyg mellan ett och fem.

Med Edit kan man göra mycket. Förvänta er inget Pixelmator när ni dyker er in in i det här läget men snudd på med tanke på vad programmet är gjort för. Man kan snabbt ändra bilder, lägga till texter, pilar och mycket annat. Väldigt enkelt och användbart.

Till sist vill jag tala om hur man det går till när man ska dela med sig av sina bilder. RealMac Software har byggt in möjligheten att ladda direkt upp till Ember, Flickr, FTP och SFTP. Publiceringsprocessen är väldigt enkel. Välj din bild och tryck på molnet, välj ett konto och det är klart! Ember är LittleSnappers officiella sida och med den fungerar det otroligt bra.

I slutändan är LittleSnapper det bästa man kan komma när det gäller skärmdumpar. LS får tummen upp av mig. [http://realmacsoftware.com/littlesnapper]

Har du någonsin känt att det skulle vara bra att samla all data i ett program? Jag har. För att tala sanning önskar jag att det fanns en applikation som kunde samla allt (länkar, bilder, video, musik, dokumnet) i ett enkelt program, jag inser att det skulle vara inget annat än en HD.app.

Vi har iTunes för musik, video och iPhoto för bilder. Men hur är det då med dokument? Jag var själv ute efter ett sådant program och ur ingenstans kom iDocument.

iDocuments syfte är riktigt enkelt: den strävar efter att vara den utlimata förvarningsplatsen för alla dina dokumnet. Dom kan vara .rtf, .txt, .pdf, .doc eller .pages – du kan lägga till vilket dokumnet som helst in i programmet. Låt mig säga att det här på en gång: det här programet är till för personer som inte har något emot att skapa mappar, smarta mappar och lägga till taggar. Mycket som LittleSnapper är för bilder (kommer i ett framtida blogginlägg), iDocument är baserat på ett ”mapp-tagg” system vilket många kan hata eller älska. Du kan bara använda mapp systemet men då skulle du missa cirka halva tjusningen med applikationen.

När du startar upp iDocument för första gången blir du frågad om du vill importera alla dokumnet som programet kan hitta. Jag lät programmet göra detta och vill varna om att kolla vilka mappar som den kommer att söka igenom. Det hamnade otroligt många readme filer som jag var tvungen att gå igenom senare för att ta bort. Litet tips som jag vill smyga in med om du också drabbas av detta. Gör en smart mapp som automagiskt tar alla dokumnet med namnet readme och radera dom sedan enkelt från den mappen.

Importerade dokument får en snygg förhandsvisning och en skugga som gör att den smälter in på den mörk-blåaktiga bakgrunden. Utseendet kan man känna igen från andra program, det finns en sidopanel och en huvudpanel. Sidopanelen är uppdelad i tre sektioner: Library, Collections och Tags. Som du kan förvänta dig från vilket Mac-program så är det möjligt att skapa antingen en smart mapp, en samling eller en smart samling som kanske är baserad på taggar. Fantasin kan flöda! Library är uppdelad i sex tabbar: documents (alla dokument), last import, flagged, encrypted, shared och Trash.

Men vad kan du göra med filer i iDocumnet? Först av allt kan du kryptera dom. Ställ in ett lösenord i inställningarna, välj en fil, tryck på låset i menyn, skriv in ditt lösenord och det är klart! För att ta bort kryperingen följ bara samma steg. Du kan också lägga till etiketter, taggar och flagga filer. Man kan även använda Quiklook för att snabbt kunna se vad som finns i dokumnetet. Om du dubbelklickar öppnar du filen i rätt program.

Det finns även möjligheten att dela filer via mail, lokal delning och du kan även skicka upp dokumnet till Slideshare! iDocument är just nu på rea och kostar 34.95 dollar istället för det vanliga 49.95. Det finns en demoversion för den som vill testa och jag kan defentivt rekomendera att om inte köpa åtminstone testa det. [http://www.icyblaze.com/]

Microsoft

Först ut var Microsoft som öppnade allt med sitt framträdande på Måndagen. Som förväntat så handlade allting om deras älsklingsmaskin Xbox 360. Hela eventet öppnades med en kort genomgång av det kommande spelet Rockband som kommer att ha en specialversion med The Beatles. Detta kommer den 9 September i år.

Sedan fortsatte dom med olika spel som kommer att komma. Bland annat Left4Dead 2 (ser fram emot), Halo ODST (kanske köper), Halo Reach, Final Fantasy och Metal Gear Solid. Det sista har tidigare bara varit tillgängligt på PS3 och varit ett PlayStation exclusive.

När spelen hade blivit presenterade så skulle det bli media. Närmare bestämt musik och film. Det kommer att bli integrering med Last.fm så att alla guld medlemmar kommer att kunna lyssna på obegränsat med musik genom Xboxen utan några extra kostnader.

Men efter det så kom det stora för Sveriges del. Filmuthyrning i 1080p HD och det kommer till Sverige, tro mig. Detta kommer att kallas för Zune Video Store och med dom ledtrådarna så låter det som att nästa Zune kommer att försöka att ta sig in på den Svenska marknaden. Får se hur det går med det.

Efter det så kom Felica Day (från The Guild och Dr. Horribles Sing Along Blog) upp på scen och presenterade dom nya sociala bitarna. Facebook och Twitter support. Från och med hösten så kommer man att kunna twittra direkt från Xboxen. Coolt!

En rolig sak som inte kom fram på keynoten var att dom kommer att tillåta att köpa riktiga spel på Xboxen för riktiga pengar istället för att köpa Microsoft Points. Hur detta kommer att fungera och var det kommer att fungera vet ingen förutom Microsoft för tillfället.

Nu börjar du tänka att det här var allt. Oboy, vi har inte ens tagit på ämnet Natal. Rättare sagt så är Natal ett kodnamn för ett helt galet projekt som Microsoft har på gång. Deras mål med Natal är att helt slopa spelkontrollen och använda kroppen som instrument (nej, inte som trumpet. Fast man vet ju aldrig vad som kommer) för att spela spelen. Till exempel så kommer du kunna att hålla en fantasi ratt i handen och ”luft köra” för att kunna styra spelet eller att skanna av sin skateboard för att få in den i spelet och bara att vika på sig på golvet för att skejta.

Ett spelföretag visade dessutom ett demo på artificiell intelligens som kände igen en och kunde kommentera saker som vilken färg man hade på tröja och man kunde ha konversationer med honom (skynet, here we come!).

Dom gav inget datum på när detta kommer att vara klart men dom visade ett live demo som fungerade rätt så hyffsat. En rolig sak är att detta kommer att fungera med Xboxen som man redan har hämma.

Okej, för att sammanfatta så vill Microsoft hålla sin spelkonsol vid liv så länge som möjligt med olika spel och tekniker. Men jag anser att dom kommer att så småningom att behöva uppdatera den för att kunna klara av nästa generationens spelgrafik.

Nintendo

Nästa företag för rakning är Nintendo. Deras presentation var tidigt schemalagt för att kunna få plats med Sonys. Mer om Sony senare. Nintendo fokuserade mer på spel än Microsoft och för att vara ärlig så verkade dom inte så stora på att annonsera ny hårdvara, så som DVD-spelare för Wii.

Wii Fit blev uppdaterad till Wii Fit+ som kommer att komma med uppdaterat utseende och lite nya spel och sånt. DSi kommer även att få möjligheten att ladda upp bilder till internet och ladda ner spel trådlöst via WiFi.

Några av spelen var en uppföljare för Super Mario Galaxy och Dead Space. Men det var faktist en ny hårdvara som dom visade. En pulsmätare? Ursäkta! Vad ska man med en pulsmätare till för en spelkonsol? Jag har ingen aning men jag hoppas verkligen att Nintendo vet.

Summan av kardemumman är att Nintendo satsar helt fel! Dom försöker att hålla liv i dom gamla spel serierna när dom ska egentligen skapa nya. Men jag förstår att dom riktar sig mot familjer som vill slappna av på Lördagarna men dom måste komma med lite mer. Hoppas att Sony har något bättre för sig annars kommer Microsoft att vinna årets E3.

Sony

Nu har turen kommit till Sony. Den enda av dom stora som jag kollar lite med mina köpögon med. Alternativt mina köpglasögon ;) Med deras PS3 så kan man inte gå fel. Eller?

Den stora nyheten enligt mig var PSP Go som kommer kommer att komma vid en skaplig prislapp på 249 dollar (1 870 Kr). Det är en vidareutveckling på PSPn men det betyder inte att original PSPn att försvinna. Se bara denna som en bonus. Med PSP Go så kommer man kunna att ladda ner spel så som LittleBigPlanet till den via WiFi. Mycket coolt!

Dom visade även en tidig demo på deras nya kontroll som består av två delar som kommer att fungera som två Wii motes. Inte riktigt som Microsoft har på gång. Med detta så kommer man att kunna skjuta båge, boxa med mera.

I övrigt var det bara spel som lanserades. Inga intressanta enligt mig.

Ännu en slutsats. Sony kommer med en rolig enhet som kommer att locka till sig många men mer exklusiva spel till riktiga PS3 skulle vara roligt.

Slutklämmen

Det kom en hel del nyheter så som Natal vilket jag ser mycket fram emot och PSP Go. Men Nintendo förlorar om man ska se till nyheter och det gör Sony också. Det var helt enkelt Microsoft som kom med dom roligaste nyheterna så som videouthyrning och Twitter.

Hur det än kommer att gå så blir det säkert en spännande framtid!

Snabbare
Dom har, som många andra webbläsare satsat på att öka prestandan på hur snabbt Safari renderar JavaScript på sidor. Enligt Apple själva så är nya Safari tre gånger snabbare än Firefox och hela 42 gånger snabbare på JavaScript än Internet Explorer 7 enligt CNETs tester. Dessa tester är utförda på Windows maskiner, så Mac versionen är troligen ännu snabbare! För att komma upp i dessa hastigheter så har dom inplanterat en nya motor för JavaScript, Nitro. Förutom det så laddar Safari 4 in CSS och JavaScript filer i förväg för de sidor som man kan tänkas besöka.

Enligt mina egna tester så är Safari 4 otroligt snabb på att läsa in sidor, använder man också OpenDNS så blir internet surfningen en njutning

Nytt utseende
Den största förändringen som man kommer att märka är att flikarna (tabbarna) har flyttas högst upp i webbläsarfönstret, in i själva titelraden. Detta kan ses på nedanstående bild.

Många bloggar som jag har läst har varit emot denna förändring och hackar sig tillbaka till det tidigare utseendet. Men frågar du mig så tycker jag att det ser snyggt ut och jag gillar stilen som Apple är på väg mot.

En annan nyhet är att dom har kastat in Cover Flow i historiken och där man organiserar sina bokmärken. Det ser riktigt snyggt ut och man hittar lättare sidorna som man är ute efter. En annan grafisk nyhet är att dom har Top Sites när man öppnar en ny tab som visar dom sidor som man besöker mest.

Testa själv
Jag rekommenderar att du testar själv och bildar din egna uppfattning. Du laddar ner den senaste versionen här. Ett varningens ord dock, det är fortfarande i beta så mycket kan gå fel och innan du installerar avinstallera eventuella plugins som du kan ha till Safari. Enligt erfarenhet så fungerar det inte så bra.

Jag kommer ihåg när jag förväntansfullt startade Band och skulle spela blues, för att bli helt besviken att man inte kunde spela hela pianot på den. Då köpte jag Pianist, ett mycket bättre program som fick mig att sitta på YouTube i flera timmar för att hitta videor som skulle beskriva hur man skulle kunna spela. Jag lärde mig Clocks av Coldplay och Mad World av Gary Jules. Stolt :).

Sen kom Midomi, en jättesmart app som gjorde att man kunde sjunga in en bit av en låt så skulle Midomi hitta låten åt en och länka till YouTube, Wikipedia och iTunes Music Store. Bra app som fungerade nio gånger av tio. Men jag var helt ovetande om att jag skulle härnäst ladda ner den mest onödiga appen någonsin till min portabla datorhörna, More Cowbell. Kort sagt är More Cowbell en koklocka. Inget mer, inget mindre. Saknaden av fler sorters ”instrument” i appen fick mig att gå ner i app köpar ide. Tills för en månad sen.

PocketGuitar var så lockande, alla positiva recensioner och rekommendationer fick mig att slå till. Stort misstag, PocketGuitar var svår att spela på och avsaknaden av noter till appen gjorde att PocketGuitar fick flytta till papperskorgen.

För att inte göra samma misstag som jag gjorde med PocketGuitar så gjorde jag lite ”research” innan jag köpte nästa app. Noter fanns, coolt 3D jordklot som visade andra som spelade och gjorde att jag slog till på Ocarina. Ocarina är en lite flöjt som man kan spela olika stycken på, helt underbart!

Sanningen är att alla appsen som jag har skrivit om är fortfarande kvar på min iPhone, jag har betalat för dom och snål som jag är så kommer dom nog inte att lämna min iPhone på ett tag. Nu hinner jag inte skriva mer, jag ska öva på hur man spelar Zelda på Ocarina.

Hela laptopen känns väldigt stabil, tunn och Appleig och det är tack vare att den är gjord helt i aluminium. (Bara för att klargöra så hade jag en plastik Compaq förut.) Trackpadden känns bra, men man märker inte att den är gjord av glas för att den känns precis som att den skulle vara gjord utav plast. Tangentbordet känns bra att skriva på och det är en av anledningarna att jag skriver just detta på min nya MacBook. Just ja, MacBooken är tyst. Och då menar jag tyst, inte en ända gång under mina två veckor av ägande har fläktarna dragit igång. Trots att jag har spelat flera spel på den.

Skärmen är helt fantastisk och startar på en gång till full styrka tack vare att det är en LED belyst skärm. Färgerna är fina och bilden är skarp.

Apple säger att batteritiden ska ligga på cirka 4 och en halv timme och verkligheten visar att batteritiden är faktiskt mycket bättre än den angivna. Här om dagen så satt jag och skrev i Pages och då stod det att jag hade 7 timmar kvar. 7 TIMMAR, det är galet mycket för en laptop! Just nu har jag 3 timmar kvar och batteriet är på 45 procent.

Jag sa att jag inte skulle skriva något om Mac OS X men jag kan inte hålla mig. Utan Mac OS X så skulle MacBooken fortfarande vara en väldigt bra maskin men tack vare det fantastiska operativsystemet så blir användarupplevelsen mycket bättre. Hela datorn startar upp på 20 sekunder och man kan börja använda datorn på en gång, man behöver inte vänta på att få en ip-address eller nått sånt.

Det här var min första MacBook och jag är definitivt inte missnöjd och jag ger den högsta betyg och kan glatt rekommendera den till andra.

Installationen:

Installationen är väldigt enkel, koppla in sladdarna och följ instruktionerna i programmet man installerar på datorn. Väldigt enkelt. Det enda som är lite dumt är om man ska kolla på TV utanför hemmanätverket så måste man komma ihåg en 32 tecken långt id nummer. Vad tänkte dom med det!

Att använda:

Slingboxen är alltid på, så att man behöver inte gå och starta Slingboxen när man ska se på TV. Så när som hellst man vill se på TV så startar man Slingplayer och Svensk TV börjar visas på skärmen. Vill man byta kanal så använder man fjärrkontrollen som är på skärmen. Sen när man har sett klart så stänger man bara av programmet. Viktigt att veta är att man bara kan vara en som ser åt gången, så man kan inte ha på streamen på datorn och telefonen samtidigt.

Slutklämmen:

Hela idén med att ha tillgång till TV kanalerna överallt är genialisk och Sling Media som gör Slingboxen har värkligen lyckats. Det ända som jag saknar är en Slingplayer för iPhone men den förväntas att komma snart.

Jag ger den 9 av 10 möjliga!

Designen:
Utseendet på iPhonen är hur snyggt som hälst och den passar handen som en handske :) Lite tunnare och lättare kunde den ha varit och jag saknar verkligen hur första generationen såg ut. Nu när det är plast på baksidan känns den lite billigare och det är defenetivt inte! 3,5-tums skärmen är fantastisk och den visar bilder och videor med lite mer färg än tidigare. Jämför man iPhonens skärm med min iPod Touch så kan man se att iPhonens skärm är gulare än iPodden och det är ett medvetet val av utvecklarna.

Användarvänligheten:
iPhonen är den första telefonen med ett riktigt operativsystem, Mac OS X Mobile, och hela telefonen är designad så att en två (2) åring kan till och med använda den. Idag så hämtade min pappa upp sin iPhone från Telia butiken och efter en dryg timme så är han expert på den. Det finns några buggar som stör användarvänligheten men dom kan överses efter ett tag.

Funktioner och hårdvara:
Det har inte kommit till mycket hårdvarumässigt i iPhone 3G i jämförelse med första iPhonen. En stor nyhet är att tredjeparts utvecklare kan nu utveckla egna program till iPhonen och sälja dom eller ge ut dom gratis i “App Store” som inkluderas i varje iPhone. Just nu har jag tre stycken spel på min iPhone. “Super Monkey Ball”, “Crash Bandicoot 3D” och “Tap, Tap Revenge”. Det sista var också gratis! Alla fungerar kannon med telefonens inbyggda accelerator. Att det inte finns MMS stör mig inte alls då jag aldrig har använt det. Men att det inte finns klippa och klistra är en stor skandal. Det kommer, det har allafall utvecklarna sagt. Så det är bara att sitta och trycka på “Look for update” i iTunes.

Mobil kameran har många stört sig på och jag förstår inte vad dom klagar på! Läs namnet på funktionen igen, DET ÄR EN MOBILKAMERA inte en Kanon Coolpix med tre hundra pixlar och det behövs inte! Kameran i mobilen ska bara användas för ett eller två foton då och då. Dom som vill ha bättre köp en separat kamera istället!

Helheten:
Det finns några buggar som stör mig riktigt mycket, som till exempel så tar det SEX (6) sekunder att starta kameran innan man kan ta bilder! Och ibland så kraschar några program när man ska starta dom. Men i långa loppet så känns iPhonen som en stabil lite pryl och den är inte lika problematisk som min gamla Nokia 6280.

Slutklämmen:
Jag ber om ursäkt om den här recensionen har varit lång och dryg, det är min första recension. Men för att komma till poängen så kommer jag inte lämna min iPhone i första taget och den var helt klart värt väntan på ett och ett halft år. Då det finns lite buggar så kan jag inte ge den full poäng men om Apple fixar allt som jag klagar på så så blir det en tio poängare!

Jag ger den 9 av 10 möjliga!